Lån från aktieägare till eget bolag

Att låna in pengar till sitt eget bolag är ett vanligt sätt att stärka likviditeten som fåmansföretagare. Men det finns tydliga spelregler: räntan får inte vara hur hög som helst, lånet behöver dokumenteras korrekt, och rätten till förlustavdrag om det går snett styrs av en lång rad rättsfall. Här går vi igenom vad som gäller.

Vad räknas som lån från aktieägare?

Att låna in pengar till sitt bolag är ett sätt att förbättra likviditeten, finansiera en investering eller minska beroendet av extern finansiering. Som långivare har du rätt att ta ut en lågbeskattad ränta – den beskattas i inkomstslaget kapital med 30 procent, precis som andra räntor.

Ett vanligt avräkningskonto där saldot varierar lite under året räknas normalt inte som ett lån i skattemässig mening. För att det ska vara fråga om en inlåning som ger rätt till ränta bör det handla om ett bestämt belopp under en bestämd tid.

Dokumentation och skatteavdrag

Lånet bör alltid dokumenteras skriftligt, till exempel genom en revers, där lånebelopp, räntenivå och återbetalningsvillkor framgår. Dokumentationen blir extra viktig om ni någon gång behöver visa att en förlust på fordran är avdragsgill.

Bolaget ska lämna kontrolluppgift (KU20) när en delägare får ränta på sitt lån till bolaget, och ska dra 30 procent preliminärskatt på räntebeloppet samt redovisa den i skattedeklarationen.

En annan detalj som är lätt att missa är när räntan faktiskt ska tas upp till beskattning. Normalt gäller kontantprincipen – att skatten utlöses när pengarna betalas ut – men för en delägare i ett fåmansföretag anses räntan tillgänglig redan det år bolaget bokför den som en kostnad, eftersom delägaren i praktiken kan disponera bolagets pengar. Det gäller även om bolagets ekonomi är svag och räntan i praktiken inte betalas ut.

Hur hög ränta får man ta ut?

Räntan får inte vara hur hög som helst. Den del som överstiger en marknadsmässig nivå räknas som förtäckt utdelning, och beskattas som lön om du är aktiv i bolaget eller enligt utdelningsreglerna om du är passiv delägare – i det senare fallet får bolaget heller inte dra av beloppet, eftersom utdelning aldrig är avdragsgill.

Det finns ingen exakt lagstadgad räntesats för vad som är marknadsmässigt, utan det avgörs från fall till fall utifrån bland annat vilka villkor bolaget hade kunnat få hos en extern långivare, vilken risk som är förknippad med lånet och vilken säkerhet som lämnats. Rättspraxis på området spretar en del: i vissa avgöranden har domstolar godtagit statslåneräntan (SLR) plus 3 procentenheter som en rimlig schablon när ingen bättre bevisning fanns, medan ett fall med ett bolag i en särskilt riskfylld situation (likvidationsplikt) godtog SLR plus 5 procentenheter. I flera andra fall – ofta där delägaren haft full insyn och kontroll över bolaget och därmed bedömts ha tagit en låg faktisk risk – har domstolen istället stannat vid SLR plus 1 procentenhet.

Som tumregel brukar statslåneräntan plus 1 procentenhet vara ett tryggt val som håller skattemässigt i alla lägen. En högre nivå kan vara försvarbar, men då bör ni kunna visa konkret underlag, till exempel en skriftlig uppgift från en bank om vilken ränta bolaget hade fått betala på ett motsvarande lån utan säkerhet. Utan sådant underlag brukar domstolarna landa lågt.

Förluster på lån till bolaget

För att en fordran ska ge rätt till förlustavdrag krävs enligt praxis att den är dokumenterad och konkretiserad, normalt genom en revers. I ett fall godtog domstolen visserligen annan bevisning – ett konto i bokföringen tillsammans med mejlkorrespondens och kontoutdrag som visade överföringarna – men en tydlig revers är fortfarande den säkraste vägen.

Har du gått i borgen för bolagets lån och tvingats infria borgensåtagandet uppstår en regressfordran mot bolaget. Själva infriandet ger inte rätt till förlustavdrag – avdragsrätten inträder först vid en avyttring, till exempel om bolaget går i konkurs eller om fordran säljs vidare.

En fordran som är ordentligt dokumenterad kan ge förlustavdrag direkt vid konkurs. Ett annat sätt att realisera en förlust är att omvandla fordran till ett aktieägartillskott – det räknas som en avyttring och kan ge avdrag om värdet sjunkit.

En stor fördel: kapitalförluster på aktier är normalt låsta i den så kallade aktiefållan och får bara kvittas mot vinster på liknande värdepapper. Fordringar räknas inte som en sådan delägarrätt, så en förlust på en fordran slipper den begränsningen och får istället dras av mot alla typer av kapitalinkomster. Undantaget är förluster på fordringar mellan bolag inom samma intressegemenskap, till exempel en koncern – de är inte avdragsgilla.

Lån till en närståendes bolag

Lånar du ut pengar till ett bolag som ägs av en närstående finns en särskild fallgrop. En eventuell förlust riskerar då att ses som en icke avdragsgill personlig levnadskostnad snarare än en affärsmässig kreditförlust, om du inte kan bevisa att lånet skedde på affärsmässiga grunder.

Sammanfattning

Ett lån från aktieägare till det egna bolaget är ett smidigt sätt att stärka likviditeten, men kräver ordentlig dokumentation, en ränta som håller sig inom vad som kan anses marknadsmässigt, och koll på vad som krävs för att en eventuell förlust ska vara avdragsgill.

Planerar ni att låna in pengar till bolaget? Hör av er till oss på Redovisningskompaniet innan ni sätter upp villkoren, så säkerställer vi att räntenivå och dokumentation håller skattemässigt.