Påminnelseavgift och dröjsmålsränta – Så fungerar det!
Att få betalt i tid är viktigt för alla företag. När en kund inte betalar sin faktura i tid kan du som företagare ta ut både påminnelseavgift, dröjsmålsränta och i vissa fall förseningsersättning. Men vad gäller egentligen?
Vi märker att frågan blir allt mer aktuell nu när många bolag har det tuffare ekonomiskt och sena kundbetalningar blir vanligare. För dig som driver företag kan det innebära problem med likviditeten – du får helt enkelt mindre pengar i kassan än planerat, samtidigt som dina egna leverantörer och anställda ska betalas.
Därför är det viktigt att känna till vilka rättigheter du faktiskt har. Påminnelseavgift och dröjsmålsränta kan kompensera för administrativa kostnader och den minskade avkastning som uppstår när pengarna inte kommer in i tid. Förseningsersättning kan dessutom tas ut i B2B-sammanhang och syftar till att täcka dina merkostnader för sena betalningar.
Påminnelseavgifter
Enligt räntelagen får du ta ut en påminnelseavgift på 60 kr per påminnelse.
Du får bara ta ut avgiften om det står i avtalet/fakturan att påminnelseavgift tillkommer.
Du kan skicka flera påminnelser, men det är vanligt att man tar ut avgiften en gång.
Förseningsersättning (”dröjsmålsersättning”)
Många blandar ihop förseningsersättning och påminnelseavgift, men det är två olika saker.
Förseningsersättning är på 450 kr och gäller bara vid sena betalningar mellan företag (B2B) eller mot offentlig sektor. Den får tas ut direkt när fakturan förfallit, utan att du först skickar en påminnelse.
Att känna till skillnaden är viktigt, inte minst för att använda rätt ersättning vid rätt tillfälle.
Förseningsersättningen är lagstadgad (Lag om ersättning för inkassokostnader m.m., 2013:757) och kan tas ut direkt när en faktura är förfallen, utan att det behöver stå i avtal eller på fakturan.
Dröjsmålsränta
Om kunden inte betalar i tid har du rätt att ta ut dröjsmålsränta. Dröjsmålsräntan enligt räntelagen är Riksbankens referensränta plus 8 procentenheter. Riksbanken fastställer referensräntan två gånger per år, den 1 januari och den 1 juli. Om en faktura har en bestämd förfallodag, kan man debitera dröjsmålsränta från och med förfallodagen.
Enligt räntelagen är dröjsmålsräntan 8 procentenheter över Riksbankens referensränta. Referensräntan just nu (1 juli – 31 december) är på 2% vilket innebär att företag kan debitera 10% dröjsmålsränta utan att behöva avtala om det.
Du kan avtala om en annan ränta, men den måste vara skälig och tydligt framgå i avtalet eller på fakturan.
Vad är då en skälig ränta?
- Du får avtala om en annan räntesats (t.ex. 12 % eller 15 %), men den måste vara rimlig i förhållande till marknadsräntor och hanteringskostnader.
- Högsta domstolen och Konsumentverket brukar anse att upp till 24 % kan vara skäligt, men det beror på situationen.
- För B2B-avtal är det vanligast att man håller sig kring lagstadgade 8 %-enheter påslag (just nu alltså 10 %).
- För konsumenter bör man vara mer försiktig – där är praxis att hålla sig nära lagens nivå, annars risk för oskälig avtalsvillkorsbedömning.
Tips till dig som företagare
✔️ Skriv alltid med på fakturan att påminnelseavgift och dröjsmålsränta tillkommer vid sen betalning.
✔️ Använd samma rutiner varje gång för att visa att du är konsekvent.
✔️ Kom ihåg att ett tydligt betalningsflöde minskar risken för sena betalningar.
Vill du ha stöd i hur du kan få bättre rutiner och koll på ekonomin?
Hör av dig till oss – vi finns här för att hjälpa!
